Life of Linen

through the darkness, they see me.
it made my heart sing,
althrough I still can't see myself. maybe hear.

Idag kunde jag se mig själv genom andra och jag kände att jag var där för en stund. Korten med adjektiven lades på hög framför mig och när jag vände på dem så fanns den tjejen där, hon som är - hon som jag är. Hon som jag trodde att jag tappat bort.

Där satt människor, som egentligen inte känner mig... mig. Men de ville ändå berätta för mig att det uppfattar och ser mig som en lyhörd människa - en god lyssnare, någon som hör vad man verkligen säger... spontan - tar för sig saker bara så där... balanserad - en balanserad människa med ett balanserat liv... säker - säker på mig själv och vad jag står för... energisk - en människa med mycket energi i mångt och mycket... fantasifull - jag och mina lönnlövsstärnor... och uppmärksam - på det som sker runt mig och det jag befinner mig i.

Tack för att ni gjorde min dag.

Även om jag i dessa dagar känner att jag tappat mig... Så kan människor i min omgivning fortfarande se henne. Och om jag fortfarande utstrålar allt detta... Då bör hon ännu finnas där.

Idag kändes det som att jag kom hem. Hem i mig.

...home sweet home - me sweet me.