Life of Linen

take my time. take my life.

Och det är så jag kan känna emellanåt. Vill bara koppla på auto-piloten... fram till februari.

Jag läser kanske den bästa kursen som jag signat mig för under dessa snart komna 4 år i Gävle. Jag får känna att jag kan saker, samtidigt som jag inser att det finns så mycket som jag vill lära och ta del av. Otroliga, vackra pluggvärld!

Men samtidigt så njuter jag av alla tysta stunder när jag sitter hemma hos Bänny och vi planerar om livet och hur det kommer bli när jag kommer hem... För det som en gång var mitt hem... är fortfarande mitt hem - men tryggheten finns inte där och gatorna är inte mina längre.

Jag skrev ner detta när vi var nere på Skopelos, jag satt i sängen och vid min sida låg du och läste Stieg Larsson - allt är ett så klart minne. Sen kom det bara till mig... Jag vet inte om jag har hört det från någon sen innan eller om det bara är en tanke som klarnat för mig, men...
mmmVerkligheten som vi skapar är ond. mmmVerkligheten vi befinner oss i är god. mmmDärför ska vi leva i nuet.

Jag försöker hitta tillbaka i det sinnestillståndet som jag var i då. Känslan av att leva i nuet är det bästa. Men det enda jag har nu är en framtid och det är få stunder jag orkar hålla uppe nuet.

...honey, I'm coming home.