Söderhamns varma famn.
Det är lugnt. Det är skönt. Men ändå så mycket mer liv och rörelse än jag trott.
Vi tar igen förlorad tid. Pratar om livets spel. Det där spelet. Vilken påminner mig ännu mer om hur det är att vara med i det. Sitt eget... eller att bara vara en bricka i någon annans spel.
Även om vi bor en bit från varandra så är jag glad för att jag fortfarande tar mig tid att vara en bricka i ditt liv. I ditt rum.
Du frågar hur det känns för mig att bara ligga där i soffan - bara vara. Och hos dig kan jag göra det. Bara vara. Vara jag.
...med dig kan jag vara mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar