Life of Linen

A breath away’s not far, to where you are... frail, fragile life.

Vem kan säkerhet säga... att du fortfarande inte finns här. Här i detta sköra liv. För kan jag känna dig, runt omkring mig... så...? Alla minnen med dig är ju ännu så klara. Trots alla år...

I den djupaste stillhet kan jag höra din röst. Hur den inspirerar och hur den får mig att känna mig i detta då...

Och bortom den avlägsnaste stjärnan kan jag känna kärleken och hur den aldrig kommer att försvinna. Hur långt bort det än må vara så är det enda jag önskar... att få se ditt leende. Om bara för att veta att du är där.

Någonstans njöt jag varje dag vi fick tillsammans. För jag tror att änglar andas... på en kärlek som lever vidare och som aldrig lämna...

____________________________

- ...jag har lunch nu, var det något särskilt?
- ... nej. Eller... jag ville bara höra din röst.

____________________________

Livet är fan det sköraste av allt. Förra hösten var den första hösten på snart oräkneliga sådana då jag inte förlorat någon... Som jag njöt och hade tro på det goda livet. En människa som ännu är i livet kan ibland vara lika saknad och borta i ens liv som en människa som gått bort... För ibland är det svårt att veta vad som är verklighet och inte.

Ta vara på livet.
Älska dem ni älskar.
I morgon kan det vara försent.
Livet kan vara borta.
Att bli älskad är kanske inte längre en självklarhet.

...precious life.