allt vi har. är tid. framtid.
Någonstans så tror jag fortfarande att den som har roligast vinner - vinner tävlingen om det goda livet. Eller att man då kan känna sig som en vinnare. För man har då gett livet en chans?
Men på senare tid har livet handlat om att ta igen och komma ikapp. Ta igen ett försprång för att komma ikapp och för att vara någonstans där jag inte är. Än. Jag är tacksam med dagens insikter.
Men lika medveten är, och har jag alltid varit, om att livet inte är lätt - ingenstans. Så varför förväntar man sig något annat, i ärlighetens namn? Den största tjänsten gör man även sig själv genom att inte lita på någon - till en viss del - men inte längre än så... För kan man lita på sig själv alla gånger?
...maybe, he can be a help one on the way?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar