Life of Linen

2010.
Jag tror att när vi går genom tiden att allt det bästa inte hänt än.

Året började med en resa till den eviga staden tillsammans med Peanut och Mallbjärt. Nu, ett år senare - då flyttar de ner dit för ett nytt äventyr. Det är fantastiskt att se. Jag började även året med att avsluta min utbildning och kläckas som Hälsopedagog. Stolt in i märgen och drömmen blev sann. Många vägskäl skulle jag nu mötas av, även om jag till sist beslutade mig för att stanna kvar i samma underbara stad. Min sista tid i mitt älskade Gävle.

Efter beslutet om att stanna kvar i Gävle så gav jag mig på retorik och projektledning, ett intresse som alltid funnits där någonstans. Det kändes bra att bara få vara kvar i Gävle-bubblan - ett tag till.

Drömmarnas månad!
Jag fyllde 24 och kreativiteten sprudla.
Idolmöten och cupcakes all over!

Blev jag lurad dit jag vill?
Norge och Noresund med Svensson va en höjdare i alla fall.
Levde riktigt Svensson-liv!

Livet var vackrare än någonsin,
samtidigt som en del av det vackra tog slut.
Hade mycket egen tid,
lite i skolan och största projektet var mina växter.
Gjorde allt för att stanna tiden en stund.
Jag, Sandra och Lina gick tog nu nya vägar,
även om vi så länge vetat att denna dag skulle komma.

Jag kommer aldrig att glömma vår tid tillsammans.
♥
Vänner för livet,
kärlek vid första ögonkastet.

Ni är verkligen en del av den
jag är och har blivit idag.

...forever in my veins.

Sommartider och hela sommaren känns som en enda lång och varm känsla.
Jag hann med det jag ville och så mycket mer.
Gjorde allt för att hinna och finnas för så många.
Älskade Ellen tog studenten och
midsommaren var underbar!
Roadtrippen till Köping slog det mesta
och de flesta resor som gjorts.

Värmen och vännerna stannade kvar, även om jag längtade till Gävle och honom. Men jag visste att det skulle vänta på mig. Stella blev en ny bekantskap och Gudmor blev jag till henne! Tydligen behöver man inte tycka om katter för att bli Gudmor till en heller.

Jobbande mig igenom månaden och avslutade med en sagolik resa till Skopelos tillsammans. Om jag vetat det jag vet nu... då vet jag inte vad jag vetat då. Så här i efterhand så får jag se det som ett vackert minne. En sagolik plats som bara vi kommer att ha tillsammans. För alltid.

Sen kom det. Smällen. Chocken.
Slutet.
Hela månaden gick i sorg och i skrivandet stund så kan jag känna den. Allt ligger så nära huden så minsta lilla beröring får mig att falla tillbaka. Ibland undrar jag hur jag tog mig igenom det. Så här i efterhand kan jag se hur sjuk jag en gång var...

Även Oktober var mörk. Mycket ilska. Frustration. Men främst sorg. Jag märkte vad jag hade och vad jag inte hade. Bara av att kolla igenom de få bilder som jag tog denna höst - är ett tecken på att saker inte vart som de kunde ha varit. Men de få ljus som ändå lyste, värmde.

Månaden då jag började göra val igen - mina val - hälsosamma val. Jag gjorde saker och inte gjort på länge och aldrig tidigare gjort. Jenny & Jibben blev en del av mitt liv och en dröm blev sann. Att några så små kan ge så mycket. Även tanken om att man någon gång i livet bara måste gå på en matlagningskurs blev sann och sen denna höst så kommer torsdagsgruppen alltid att finnas!

Trots ännu en underbart vacker och vit vinter så var mitt hjärta dystert och mörkt. Men när jag väl började ta stegen till att göra mig själv rättvisa så sken den jag egentligen är igenom. Torsdagsgruppen gav mig nya perspektiv och det vore illa om man hann gå och bli religiös på kuppen. Jul och nyårs firades i näras famn och julen var finare än jag någonsin trott att den kunde blivit. Över nyårs drog EMD till Barcelona. Batterina blev laddade för att ta mig an 2011.
_____________________

Sammanfattningsvis så har 2010 bestått utav Hey! och Good byes!. Jag har lärt känna så många nya spänannde och givande människor samtidigt som vägarna har bidragit till att människor som funnits där så nära mig inte finns lika nära fysiskt längre. Hela våren bestod av separationsångest för att flytta isär från Sandra och Lina och hela hösten va bara en separation från något som ändå betytt så mycket för mig så länge... Men de säger att detta är livet. Och livet har gått vidare.

2011 kommer att börja med att jag ska avsluta mina studier här i Gävle och möta världen som Hälsopedagog - Personlig Tränare - Massör - Vattenträningsledare... och så mycket mer.

_____________________

Detta är mitt sista inlägg i denna blogg. 1645 inlägg. En blogg som jag vet varit mycket omtyckt av så många. Denna blogg har så här i efterhand symboliserat mina 4 år här i Gävle. 4 år som nu börjar ta en annan form.

Jag kommer att fortsätta att skriva. På en annan plats. Men först när jag befinner mig på en annan ort. I en annan port. De som vill kommer kunna läsa vidare om mig - mitt liv - och de som finns i det kommer att kunna göra det.

Tack alla som läst och givit mig så mycket beröm och puschat mig i mitt skrivande. Jag skriver inte efter reglerna och jag har märkt att människor blir mer berörda av mitt sätt att skriva... och det har varit mitt driv. Denna blogg har kommit att handla om att beröra - att bli berörd.

Jag har svårt för hej då!:n så vi säger så här...

Vi säger inte hej då,
vi säger vi ses!
Tack för allt!
♥