onsdag 22 december 2010

Så nära med ändå så långt bort.

Gav Jay Smiths album en chans ikväll och mötte en härlig förvåning och klarhet. I vinnarsången Dreaming pepole så fann jag en poetisk sida och jag fick en bild av att: ...nog fan är det så. Det är så vi får hopp och ork att ta oss igenom det lilla...

Men så googlade jag upp lite lyrics på låten och fann att sanningen var en annan. Texten går som sådan:

It's just the way it goes
We're the dreaming people
The way we put our hopes
Through the eye of an angel

...jag däremot var helt övertygad och alldeles överrumplad av denna poetiska analys av hur: ...nog fan är det så.

It's just the way it goes
We're the dreaming people
The way we put our hopesKursivThrough the eye of a needleKursiv

Men nu har jag gjort om låten till en egen needle-version - mycket bättre! :) För nog är det lite så... Att det är mycket som ska till för att man ska få igenom hela sig själv igenom ett nålsöga. Det är mycket ska som klaffa.

1 kommentar:

LinaH sa...

Men jag var också helt övertygad om att han sjunger needle. Men där ser man.

KRAM