Life of Linen

Äta bör man - annars dör man.

Jag kan inte annat än att bli glad när jag ser att Jibben sitter i sin bullform och äter sin frukost. Kanske att det finns en chans att han kommer bli en pigg och glad hamster en dag!

För man blir ju inte annat än glad - för mat - på rätt sätt. Matlagningskursen är ett grymt energiknippe och även om vi kan allt det där redan... Så är det så grymt att bara få vara där - i den stunden. Shit. Vi är olika människor - i olika kriser och prövningar i livet just nu... Men tillsammans - så bra. För vandra.

Det är lustigt hur saker och ting ter sig. Igår vid den här tiden var jag inget annat än en olycklig student, fattig, tårar som bara forsa, känslor som bara ville banka sig ut genom min bröstkorg, känslan av otillräckligheten som stod mig högt upp i halsen... Känslan av att hur kan jag göra så här mot mig själv... När ska allt vända?

Men i kväll, vid samma tid... Samma kanal. Är jag jag igen. En lycklig student med sinnet att pengar är en värdslig sak, jag känner mig sansad och det som värker mest är min ischias. Jag har förlåtit mig själv och ser allt det andra som jag är och får gjort.

Allt vände på några timmar. Men i ärlighetens namn... Så undrar jag hur länge det kommer att göra ont... Och när det inte gör ont så är jag rädd att jag ska glömma... Det vackraste - jag visste. Vad är vackert nu?

...det får mig att tro på - tro.