Life of Linen

One hope. Three bright lights?

Vuxenpoängen bara klirrade in idag när jag och Jibben satt i väntrummet hos veterinären. Det va en rogivande väntan då alla va så nyfikna vad jag hade med mig i min tygkasse. Ingen bamse-bit till hund eller en knas-katt. Bara lilla Jibben. Vilket inte är så bara.

Som mamma uttryckte sig med glimten i ögat: Satt du där och de ropa ut; Jibben, nästa, Jibben? Och så reste du dig utan något djur och gick in? Å tänk alla som såg dig bara komma ut med en tygkasse, utan djur. ;)

Efter en lång väntan fick vi i alla fall komma in och Jibben undersöktes på rekordtiden 2 minuter och 43 sekunder. Typ. Ögoninflammationen var ett faktum och nu blir det för mig att hjälpa honom att ta sina ögondroppar en vecka framöver.

När vi gick därifrån så satt den en liten tjej vid sidan om oss och tusen tankar gick nog i hennes huvud... Tills hon viskade till sin mamma: Va har flickan i bollen mamma...?

Nu blir det en lugn kväll och senare kommer nog Danne förbi och glöggar, knaprar pepparkakor och smakar på mina nybakade lussebullar. Dags att planera inför kommande tenta! Ingen rast - ingen ro.

Give me hope.
Give me light.
Give me a sign.

...snart är det jul.