Life of Linen

...inte hur vi har det - utan hur vi tar det. Som genom alla tider!

Ännu en insiktsfull dag och jag börja få en tro på det goda livet. Fortfarande har jag svårt att nyansera och se att det kommer något gott ur detta... Men det har i alla fall gått mer tid än vad som är kvar. Och jag lever. Och jag känner att min hjärta fortfarande slår. Även om det fortfarande är svart...

Idag på coachingen fick vi ta varsitt papper, skriva vårat namn överst och sen skicka runt det i klassen. Var och en av oss skulle skriva något positivt som vi uppfattar med den personens vars namn stod på pappret. Sen fick vi se över vilka egenskaper som vi blev mest glatt överraskade över...

Ord som bra karisma - underbar - lyser upp - inspirerande och finulig gjorde min dag! De andra tjugo ord värmde även de hela vägen in i ryggraden - verkligen! Men innan vi avslutade dagen fick jag även berättat för mig att det verkar som att jag har så kul i allt jag gör och som jag tar mig för. Och ja, nog är det så!

Jag ser att livet klart är och har varit en dipp denna höst - men att jag fortfarande uppfattas som allt detta - det är guld! Att ha levt med inställningen att livet svikit mig, men ändå att den jag egentligen är lyser igenom - det ger mig tro igen.

I gymnasiet sa en klasskompis till mig att; ...visst det kan vara piss att vara här just nu... Men i med att vi är det så är det lika bra att vi gör det bästa av stunden! De orden påminner jag mig med - ofta.

För det som mer är min personlighet än egenskap så vill jag ändå bjuda på detta recept - mitt favvoknäcke för tillfället. Även för att skapa lite ironi - JF ironi. Håll till godo, Söder å Bänny!

+ 1 dl solrosfrön

...nu är nu.