Life of Linen

Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Dagen har varit bra - det ska jag inte ta ifrån den... Dock slutade den med ett plattfall och jag längtar tills allt detta har vänt och att jag kan känna att saker och ting är bra igen. Bara är. Inte att det ska behöva vara dessa toppar och dalar om vartannat.

Men samtidigt tror jag inte att jag bara kan vänta på att saker ska ta tid... Jag måste våga snart också. Våga känna känslan av potatisvatten, våga provsmaka A & O och våga ta steget ut i livet - igen.

Försöker att pilla ur det sista ur såren på knät... Inser att jag inte kommer kunna laga mina nya jeans som nu är trasiga. Och det säger en hel del om mig - hur jag fortfarande prioriterar... Då min första tanke var - hur gick det med bilen...

Längtar tills jag blir mitt prio 1 - igen.

...and it hurts with every heartbeat.