fredag 29 oktober 2010

För er som orkar. Orkar att finnas där.

I allt detta så kan jag ändå se och uppskatta er som finns där. De som vill finnas där - när man själv inte ens orkar vara...finnas... Även om jag inte alltid hör det ni säger... eller känner att ni känner det jag känner... så skälver inte marken lika mycket när jag känner att ni finns där.

Tack för att ni vågar kliva in - ta plats. Inte bara säger att saker och ting kommer bli bra igen... För det vet man. Men det är det lilla extra som gör att jag kan känna tro igen. När livet tar vändning så hjälper inga klyschor.

Tack.
Ni vet vilka ni är.

...my heros.

Inga kommentarer: