Life of Linen

Morgonens öde.

Jag tog kuvertet i min hand. Den enda och närmaste brevlådan fanns vid station... Så jag tänkte att jag går förbi den och går under tunneln längst bort för att ta mig över till Gävle strand - för min vanliga morgonpromenad.

Gjorde en sedvanligt lycka till-tvitvi på brevet och la ner det i brevlådan. Vände mig om jag började gå mot tunneln... Till min förvåning så fanns där ett byggarbete dagen till ära som hade spärrat av den, så det var bara att vända på klacken igen och ta den andra tunneln.

I mitten av den andra tunneln stod en tjej... säkert i min egen ålder. Tillsynes delade hon ut någon form av flygblad. Försökte att inte möte hennes blick, men hon fångade min.

Sträckte fram ett häfte och jag tog det och trippade vidare. Tog en snabb blick över häftet, som nu blivit en tidning i min hand. Den kändes bekant, samtidigt som jag tyckte att det jag sett innan var så mycket större.

Jag bläddrade snabbt igenom tidningen och släppte en tanke... så kan det väl i alla fall vara? Men nej... nej?

Väl hemma vid frukostbordet så började jag bläddra i den lilla tidningen, igen... Där var den. Min text. I ett häfte. Som blev en tidningen. Jag läste den om och om igen och jag tänkte att om jag bara lyssnade bara på hälften av det jag är och säger så vet jag svaret på livets gåta.

Idag är det positiva dagen och min dag ler redan mot mig.
Ödet vandrar med mig idag.

För dag är oddsen? Att jag just idag...
Tog en annan väg. Tog ett häfte.

...älska, glömma och förlåta.