Life of Linen

Jag är lik... Lik mammas mamma?

Prylar. Saker. Ting.
Svårast är att jag har en relation och en känsla till det mesta som ännu inte hamnat i Myrorna-lådan. Men jag måste rannsaka mig. Det kan inte vara möjligt att en människa behöver allt detta? Det finns förhoppningsvis en liv utan alla prylar - saker - ting. Men jag vet vem jag brås på och jag har alltid en förklaring att det är genetiskt - detta syndrom.

Första kvällen för mig själv i nya lyan och jag ser fram emot det... Även om det kommer kännas lite konstigt. Att allt det här är mitt nu... Eller i alla fall att jag ska få bo här. Känns riktigt bra. Börjar komma i ordning med det mesta nu också. Det blir nog att ta tag i alla kläders vara och icke vara efter resan.

Sandra kikar kanske förbi efter jobbet. Vore fint! Då blir det att bju på te och bara vara. Bäst av allt är att jag kan låta tepåsen ligga kvar i slasken och låta en rinna av - hur länge som helst - innan den drar i soptunnan.

...riktigt fint.