Life of Linen

but ain't no sunshine when he's gone.

Verkligheten kommer ikapp och jag gläds med dem som jobbar att det är moln och tunga skyar idag. En bra hinna ikapp-dag med plugg och jobb för en annan. Med den fina Köping-brännan känner jag ingen stress att solen inte kikar fram denna förmiddagen.

Men det som tynger är synen i min kalender - hur ska jag hinna med mitt dubbelliv? Enligt min kalender kommer jag och J inte kunna ses på 30 dagar... För några dagar sen var det 3 veckor... Nu blir tiden bara längre och längre... Trots min egen längtan så kan jag även se andras. Hur detta ska lösa sig... Det visar sig.

Tillsynes kan de kännas som att jag med min kalender anpassar mig efter vad alla andra vill - men så är inte fallet... Problemet är att jag vill hinna med så mycket på så kort tid. Aldrig har sommaren varit så kort - men samtidigt så orimligt lång. Aldrig. Det blir så här när man är bra på att leva och sämre på att prioritera.

...bryt ihop och kom igen.