Life of Linen

Borta bra, men hemma bäst.

Macen är glad att mamma och pappa är hemma från Venedig igen - men mindre road av att bära runt på hatten han fick. Men ibland så får han till det. Att bju på sig själv. Vi har varit lite osams - jag å Macen... Sen igår morse. Han har inte sagt ett ord till mig sen dess. Och inte jag till honom heller. Men med hatten så lättades stämningen upp igen.

Vaknade tröttare än någonsin och nu på kvällen är det raka motsatsen. Hade vädret med mig och jag stannade kvar efter jobbet och gick på Friskis-utegympa - som fram och med ikväll är en vara. Till min och Rebeccas förvåning så träffade vi bara på vandra - där - bara så där! Och jag tror att vårat möte laddade upp varandra med ny energi! En riktigt givande kväll med träning i ödets tecken.

Som alltid kan man prata om allt mellan himmel och jord med Rebecca. Ikväll pratade vi om igelkottar som blev arresterade utanför S1, måsten och plastpåsar - allt i sin fina mening.

Tänk dig om alla människor skulle gå runt med platspåsar i handen. En varsin. Genomskinlig. I denna skulle du kunna se en massa saker - allt som är ditt liv... eller någon annans.

En spännande tanke! Här kan man helt plötsligt se och veta allt - om alla! Alla svart på vitt - vem du är - vad du bär.

Men - finns det någon som skulle vilja byta bort som påse, efter att ha sett vad som finns i någon annans? Har väldigt svårt att tro det.

I morron åker jag till Frida i Norrköping. Fredagskväll i stugan deras och mycket tid ska tas ikapp. Shit. Det är verkligen år och dagar sen.

Dagar och månad är det även sen jag träffade J och på lördagen drar jag vidare till Jönköping. Rosenström och festligheter väntas... Släktkalas på det. Men mest längtar jag till du och jag- tid ute i båten.

...love my bag.