Life of Linen

Vad gör jag nu förtiden?
Varför hör jag aldrig av mig?

...fast det va så längesen vi sågs. Ja, anledningen är nog den att jag är kvar i min pluggbubbla och kanske är världen i den vackrare än någonsin. I dessa dagar är jag alldeles inne i projektledningskursen som jag läser och jag får nu göra det jag verkligen vill - eller snarare jag tar mig an det jag verkligen vill. Detta är något är det jag brinner för!

Skapa och ge människor goda förutsättningar
för att själv kunna välja och ta ansvar för sin egen hälsa.

I denna del av kursen ska vi planera ett projekt - som vi senare kan genomföra, om vi så skulle vilja. Och efter att ha tänkt några varv så beslutade jag mig att jag även tänker genomföra mitt projekt som jag planerat.
Det hela grundar sig i en idé som min idéspruta till vän, HilleviHurtbulle, delade med sig - att starta ett samarbete mellan kommande upplaga av Vår Ruset och studentföreningen Hälsopedagogerna. I stunden va det en lika bra idé som i dag, men tiden var inte riktigt den rätta. Nu, i dag - ett år senare - blåste jag liv i hennes idé och jag tror verkligen på detta - det måste jag.
Det hela resulterar i att jag vill skapa en plattform dit flickor-tjejer-kvinnor kan vända sig och ta del av information om loppet. Syftet är även att jag vill puscha på tjejer att bilda lag - då jag egen erfarenhet vet att det kan vara svårt att få ihop 6 deltagare till ett lag. Och indirekt kan jag säga att det är inte de tjejer som brukar vara med och springa som jag vill nå... utan de som alltid tänker att de skulle vilja, men inte löper linan ut.

Jag och min nyskapade projektgrupp ska sen under några dagar i veckan stå och dela ut anmälningsblanketter och marknadsföra Vår Ruset. Som sidoprojekt har jag även att få ihop sponsring till att trycka upp t-shrits med texten: ...ladies, we were born to run. Det är detta som det går sådär med just nu, men det är är det som är utmaningen antar jag.

Hur allt detta sluta får vi se. Det gäller att hålla isär vision och mål.

Vad gör du i din bubbla?