Life of Linen

DE SOM VERKAR HA SYNPUNKTER OM VAD JAG HÅLLER PÅ MED HÄR PÅ MIN BLOGG - KAN TA OCH LÄSA DETTA.
TACK.

Trodde aldrig att mitt 888 inlägg skulle behöva ser ut så här.
Men nu verkar de bli så.

Det har kommit till min kännedom att det finns de som tycker att jag lägger ut mig och mitt liv här på min blogg. Jag vill bara kolla, stämmer det? I med att jag får veta detta i tredje... fjärde hand så vet jag inte om det verkligen är det som tycks, men, ah, let me know then.

Det verkar inte bättre än att jag har lyckats.
Och det betyder att det finns dem som läser den dagligen och noggrant - men bäst av allt...? Insett vilket syfte jag har med min blogg.

Men varför inte säga det inte direkt till mig?
Det är ju inte som att det inte går att höra av sig och säga det till mig, om det finns synpunkter. Vet faktiskt inte vad någon får ut av att det ska komma fram till min i... tredje, fjärde hand?

För att klargöra vissa saker här:

Jag är mycket väl medveten om att jag lägger ut mig och mitt liv här på lifeoflinen.blogspot.com - lifeoflinen är Life Of Linen - det är engelska och på svenska betyder det Linen's Liv.

Min blogg.
Mitt liv.
Men det är kul att du ändå vill vara en del av det.

Att ha en blogg innebär stort ansvar. Det finns mycket man ska tänka på - vad man får och inte får säga. Eller bör och inte bör säga? Jantelag. *host*

Det finns en hel del saker folk gör och inte göra med sina liv - som de borde och inte borde göra. Vem är du att säga vad och vem är jag att säga det? Take a look around you own shoulder - first.

Syftet med min blogg är att jag skriver det jag känner för - jag är mycket väl medveten om att jag lägger ut mitt liv och är väldigt öppen. Ska jag berätta varför?

Om ni läst ändå hit kan ni fortsätta.

Uppriktigt sagt är jag så förbannat trött på alla beigebloggar som finns -
här ute, i ingenstans.

Är jag inte intresserad av vad personen har att säga -
då läser jag inte bloggen.
Är jag intresserad av vad personen har att säga -
då läser jag bloggen.
Svårare än så är det inte. Tro mig. Pröva.

Mitt syfte med min blogg är att med en stilren, beige layout ge ett färgstarkt intryck. Det är rött det som vandrar genom min hjärnan - mitt hjärtat och sen... Ut i mina fingertoppar.

Jag är väl medveten om att det jag skirver kan uppfattas på ett annat sätt än vad som var menat. Jag skriver väldigt kryptiskt - väldigt. Därför är de bara de som verkligen är insatta i mig och mitt liv som verkligen förstår vad det är jag skriver om. Ja ni andra... Jag skulle nog också fortsätta - för jag vet att ni är lika nyfikna och gillar att gotta er i min olycka och lycka. Up to you - om det är värt att lägga ner tid på nått man ändå inte bryr sig om?

Tydligen verkar detta inlägg fortfarande intressant, om du fortfarande läser?

Alla har vi laster. Saker som gör att vi underhåller oss med nått som göra att vi slipper ta itu med det, kanske svåraste av allt: SIG SJÄLV

Trolla med sinnet.
Att blogga är förbannat bra.

Jag har en trogen skara som läser min blogg. Det är inte alltid jag vet hur jag ska hantera de situation när läsare kommer fram till mig och berättar att det tycker om mig blogg, hur fin den är, jag fint jag skriver... hur öppen jag är. Hur fin jag är. Att jag är äkta. Jag är ärlig.

Jag skiver om det jag känner i mitt hjärta och jag har ingen avsikt att skriva något som skulle skada mig eller någon annan, medvetet. Sen som alltid - avsändare och mottagare när det gäller kommunikation.

I möte med andra människor dömer jag dem alltid efter första intrycket jag får, oundvikligt. Men. Sen ser jag på människan, igen. Jag pratar med den. Ler mot den. Jag kan nu börja urskilja vilken storlek... vilken typ... vilken färg... vilken form... vilket syfte... som dennes väska har.

Jag ser alla människor med deras bagage.
Jag har mött många människor och inte en gång att dessa har haft en likadan väska. När jag sen lär känna människan ställer denne ner väskan på marken framför mig. Sätter sig på huk och öppnar upp den.
Nånsin sett vad en människa har i sin väska?
Eller jag ska nog börja fråga...
Har du nånsin sett en människas väska?

Passar det inte - behöver de som inte tycker om vad jag gör här på bloggen läsa den. Det finns så lite som vi egentligen får bestämma över själva - det gör jag här. Jag skulle kunna säga att detta är in blogg som bara de som bryr sig om mig bör läsa. Jag skulle kunna blocka vissa...? Men jag gör inte det.

Jag mår förbannat bra av att göra det jag gör här.
Fine...?

Vi hörs.
//Caroline